Trött - Varning, sentimentalt.
Idag är jag trött...har inte sovit så bra inatt men det är inte så konstigt egentligen.
Känns lite bättre idag iallafall, ringde och fick en tid på gyn den 15.e för att se att allt är ute men det var sköterskan ganska säker på eftersom jag fick upp hela fostersäcken med embryot i.
Vad äckligt när ens intuitoner stämmer, har känt på mig hela tiden att något inte stämde, att något skulle gå galet men Isak försökte lugna mig hela tiden.
Han höll hoppet uppe även när jag visste att det var kört...han skall nu lita på mina intiutioner säger han.
Ibland önskar jag att man inte hadde dessa känslor...de stämmer varje gång och det är riktigt skrämmande faktiskt.
Har fått olustkänsla flera gånger och då har det inträffat saker, folk har dött eller blivit skadade så jag verkligen hatar detta!
Vi fick ju positivt besked av läkaren efter ultraljudet och det kändes skönt att höra vad hon sa eftersom hon inte trodde att det var något missfall på gång men det första jag sa till Isak när vi klev in i bilen var att han inte skulle lita sig blind på läkaren då jag var ganska säker på ödet...äckligt!
De säger ju att man skall tänka att man väntar barn inte missfall men hur fasen skall man kunna tänka så efter detta?
Om/när man nu försöker igen...hur skall man fixa graviditeten utan att vara nervvrak i 9 månader?
Efter vi förlorade lillgrodan igår gick jag in och strök Kevin över håret, bara tittade på när han sov...det var så skönt att bara se honom ligga där och snosa kudde.
Ringde Tom idag och Isak skall skjutsa hem dem så de kommer hit efter öppna så jag får krama och gosa lite med honom också...när man ser sina barn så inser man vad man faktiskt hadde därinne i magen och vad man förlorade.
Eftersom jag var så tidigt gravid så var det egentligen inget foster men i den lilla "äggulan" såg vi klart och tydligt vår lillgroda, kunde känna kroppen och såg det lilla genomskinliga livet.
Känns skönt att veta att h*n inte kände något iallafall.
Berättade för Kevin imorse och han förstod nog inte riktigt vad som hänt, han vet bara att mamma varit väldigt orolig några dagar och att det berodde på blödningar.
Han visste dock att det inte innebar någon fara för min egen del så han har inte varit rädd eller så men väldigt förstående och hoppats att syskonet skulle få stanna kvar.
Han visade inga tecken på att bli ledsen men skall prata mer med honom sen...det riktigt svåra blir att förklara för Colin då han är så liten.
Var inte riktigt meningen att de skulle veta något om bebisen så här tidigt men det kom fram så nu ska vi bara försöka få Colin att förstå då han gärna går runt och säger att mamma har bebis i magen.
Känns tomt i magen, det enda som finns kvar är blod...enligt sköterskan kunde jag fortsätta blöda bra länge *jippie* vilket plåster på såren!
Inte nog med att man förlorade något kärt men skall gå och bli påmind om det vareviga dag i några veckor om man har otur.
Sov gott lillgrodan, du blev inte stor men du lär aldrig bli bortglömd.
Känns lite bättre idag iallafall, ringde och fick en tid på gyn den 15.e för att se att allt är ute men det var sköterskan ganska säker på eftersom jag fick upp hela fostersäcken med embryot i.
Vad äckligt när ens intuitoner stämmer, har känt på mig hela tiden att något inte stämde, att något skulle gå galet men Isak försökte lugna mig hela tiden.
Han höll hoppet uppe även när jag visste att det var kört...han skall nu lita på mina intiutioner säger han.
Ibland önskar jag att man inte hadde dessa känslor...de stämmer varje gång och det är riktigt skrämmande faktiskt.
Har fått olustkänsla flera gånger och då har det inträffat saker, folk har dött eller blivit skadade så jag verkligen hatar detta!
Vi fick ju positivt besked av läkaren efter ultraljudet och det kändes skönt att höra vad hon sa eftersom hon inte trodde att det var något missfall på gång men det första jag sa till Isak när vi klev in i bilen var att han inte skulle lita sig blind på läkaren då jag var ganska säker på ödet...äckligt!
De säger ju att man skall tänka att man väntar barn inte missfall men hur fasen skall man kunna tänka så efter detta?
Om/när man nu försöker igen...hur skall man fixa graviditeten utan att vara nervvrak i 9 månader?
Efter vi förlorade lillgrodan igår gick jag in och strök Kevin över håret, bara tittade på när han sov...det var så skönt att bara se honom ligga där och snosa kudde.
Ringde Tom idag och Isak skall skjutsa hem dem så de kommer hit efter öppna så jag får krama och gosa lite med honom också...när man ser sina barn så inser man vad man faktiskt hadde därinne i magen och vad man förlorade.
Eftersom jag var så tidigt gravid så var det egentligen inget foster men i den lilla "äggulan" såg vi klart och tydligt vår lillgroda, kunde känna kroppen och såg det lilla genomskinliga livet.
Känns skönt att veta att h*n inte kände något iallafall.
Berättade för Kevin imorse och han förstod nog inte riktigt vad som hänt, han vet bara att mamma varit väldigt orolig några dagar och att det berodde på blödningar.
Han visste dock att det inte innebar någon fara för min egen del så han har inte varit rädd eller så men väldigt förstående och hoppats att syskonet skulle få stanna kvar.
Han visade inga tecken på att bli ledsen men skall prata mer med honom sen...det riktigt svåra blir att förklara för Colin då han är så liten.
Var inte riktigt meningen att de skulle veta något om bebisen så här tidigt men det kom fram så nu ska vi bara försöka få Colin att förstå då han gärna går runt och säger att mamma har bebis i magen.
Känns tomt i magen, det enda som finns kvar är blod...enligt sköterskan kunde jag fortsätta blöda bra länge *jippie* vilket plåster på såren!
Inte nog med att man förlorade något kärt men skall gå och bli påmind om det vareviga dag i några veckor om man har otur.
Sov gott lillgrodan, du blev inte stor men du lär aldrig bli bortglömd.
Kommentarer
Postat av: Sandrah
Det är jobbigt med missfall, men jag kan ju säga att jag hellre hade fått ett så tidigt som du än att få det i vecka 15 som jag fick. Man får tänka att kroppen gjorde något bra som inte behöll det för det var ju något fel på fostret. Hellre missfall tidigt än att få ett barn som föds med diverse problem och kanske blir en grönsak. Men hemskt är det.. huvva!! :(
Postat av: jocke
Beklagar verkligen, mina tankar finns med er
mångar kramar till er
Trackback
